I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst. En morgon var den borta, försvunnen.
- Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka!- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet.
Folket i byn tyckte mannen var tokig. Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vackra vildhästar.
- Vilken lycka! utbrast byborna. Tretton nya hästar, vilken lycka!- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka med 13 vildhästar.
Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet.
- Vilken olycka! ropade byborna. Din enda son har brutit benet. Vilken olycka! Hur ska det gå med gården? Vilken otur!- Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet.
En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, eftersom hans ben var skadat.
- Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna. Han är skadad men är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka!- Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och era söner är i armén.
Taoistisk berättelse, tagen från ”fri från stress med mindfulness” skriven av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron