Visste ni föresten att inte förrän 1884 delades jorden in i tidszoner? Innan dess hade var by sin egen tid. Det visar ju tydligt att tid är något relativt tycker jag, för nog klarade sig människor bra utan en exakt tid. Det var tågen i USAs "fel" att vi blev med tidszoner, blev så lustigt då tågen skulle börja gå och man skulle göra tidtabeller.
Aristoteles talade om paradoxen tid, där det förflutna inte längre finns och fram tiden ännu inte existerar och nuet bara är en avgränsning som skiljer de två åt, samtidigt som det är allt vi har. (källa)
Kyrkofadern Augustinus menade att Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu. Tidsflödet är något som enbart kännetecknar människans erfarenheter. De tre tiderna, nutid, framtid, och förfluten tid är endast subjektiva begrepp som hos människan kopplas ihop med hennes själsliga funktioner: varseblivning, förväntan och minne. (källa)
Augustinus han klurade mycket på tid och menade på att mellan förflutet och framtid, fanns ett eget väljande och skapande NU. En sorts harmoni skapas mellan det som skett tidigare, - - - , och det som ska ske i framtiden. Det hela liknar ett musikstycken - jag skapar i mitt NU något som bygger på det som skett innan i stycket och som leder fram till det som snart ska ske i det. En mening i form av en musikalisk gestaltning finns i hela förloppet, där alla delar av tiden behövs för konstverket. Universum är ett sådant konstverk där ingen tid egentligen är fragment eller utan betydelse. En sorts gudomlig samtidighet finns mellan första tonen och sista. (källa)
Låter mycket LoA, eller hur? Gillar uttrycket"Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu" - det är ju precis det vi har talat om så ofta, att allt vi har är NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar