Förlåt

Att förlåta är att gå vidare, att gå vidare är att växa.

Många är de som bär spår från barndomen de önskar att de fått vara utan.Många är de som gråtit om natten, tyst, tyst, så ingen ska höra. Många är de som bär en sorg de inte vet var den kommer från. Många är de som fick bli stora då de skulle fått vara små. Många är de som skuldbelägger sina föräldrar för hur deras egna liv gestaltade sig.

Men jag råder dig förlåt dina föräldrar för att de inte visste bättre. Alla gör vi det vi gör utifrån vad vi kan, vet och förstår. Förlåt dem för att de där och då inte kunde bättre, att de inte förstog, såg, eller hörde. De var alla formade av sina sammanhang, av sin historia - den de lärt av sina föräldrar.

Tacka dem istället för att du fick livet. Tacka dem för att du är du. Tacka dem för att med deras brister som utgångspunkt kan du nu ta dig någon annan stans. Utan dem hade du inte varit på väg dit din resa bär.

Så förlåt dem och förlåt dig själv för att du har lagt tid och energi på att skuldbelägga dem, då de faktiskt gjorde sitt bästa. Bättre än så är svårt att kräva av någon.

Förlåt - och gå vidare mot livet.